Kakelkunskap

Keramiska golv- och väggkonstruktioner


Keramiska plattor har använts på golv och väggar sedan årtusenden. För antikens byggare hade de olika byggmaterialens olika egenskaper knappast någon betydelse. Tjocka massivmurar och valv av natursten eller tegel var stabila underlag för keramiken.


Olika underlag och stommar

Idag är det dominerande stommaterialet armerad betong i form av tunna bjälklag, väggskivor och pelare. Beläggningar och beklädnader görs i flera skikt med olika funktioner. För att sådana flerskiktskonstruktioner ska fungera ur byggstatisk synpunkt måsta man ta hänsyn till skillnaderna i de olika materialens fysikaliska egenskaper. Idag har vi kunskaper om och goda erfarenheter av flerskiktskonstruktioner inom byggkeramikbranschen och behärskar i stort sett alla förekommande underlag och byggstommar.


Underlagets egenskaper

Vid bedömning av lämpliga golv- och väggkonstruktioner är det bland annat underlagsmaterialets egenskaper i relation till de keramiska plattorna som är avgörande. Det är framför allt skillnader i elasticitet som gör att speciella åtgärder måste övervägas. Anledningen till begränsningarna är att risken för vidhäftningsbrott på grund av spänningar av betongkrympning och nedböjning kan bli för stor. I lokaler där golv utsätts för kraftig vattenbegjutning kan svällning av plattor med viss vattenabsorption tillföra tryckspänningar som adderas till de som krympning och nedböjning ger.

Keramikens elasticitetsmodul är omkring tre gånger så stor som betongens, vilket innebär att plattorna inte kan följa med i underlagets deformationer.


Skillnader i elasticitet

Numera finns god kännedom i byggkeramikbranschen om konstruktionernas verkningssätt. I första hand på stora golvytor hanterar man skillnaderna i elasticitet genom att skilja det stelare keramiska skiktet helt från ett deformerande underlag, i en konstruktion utan förbindelse mellan underlag och plattor.

Alternativt kan konstruktionen utrustas med ett deformationsupptagande mellanskikt, på vägg i form av puts och på golv genom läggning i tjocka skikt av cementbruk eller i cementbundna fästmassor med deformationsupptagande egenskaper. På ett golv kan ett mellanskikt också bestå av avjämningsmassa (spackel).


Hantera deformationer

På både golv och väggar kan deformationer till stor del hanteras vid tunnskiktsapplicering genom att man använder tunnskiktsfästmassor med vissa deformationsupptagande egenskaper. Fästmassor i klass 3 enligt PER:s branschregler klarar vid provning en deformation på min. 1,5 mm/m och moderna, högpresterande massor klarar större deformationer.

I våtutrymmen, där PER:s branschregler tillämpas, används konstruktioner på golv och väggar som är godkända enligt reglerna. Dessa innehåller tätskikt som har hög elasticitet. För närvarande (2005) är samtliga godkända konstruktioner för bland annat betongunderlag deformationsupptagande enligt reglernas klass 3 och klarar normalt betongunderlag två månader efter gjutning.


Golv, förutsättningar


Även om betong i olika former är det i vanligaste underlaget för keramiska golvkonstruktioner förekommer en del andra material enligt följande.

På större golv används ofta traditionell tjockbruksläggning medan tunnläggningsteknik dominerar på mindre golvytor. Kombinationer av de båda systemen används också. Man lägger då plattorna i tunnskiktsfästmassa ovanpå en bädd av delvis härdat jordfuktigt cementbruk.


Golvkonstruktioner, underlag


Betong

Betong är ett hållfast och våtstabilt underlag. Deformationer på grund av krympning medför att hänsyn måste tas till betongens ålder före plattläggning. Normalt skall ingen plattläggning göras på betong som är yngre än två månader. Speciella fästmassor och/eller konstruktioner kan under vissa förhålllanden innebära att kortare tid mellan betonggjutning och plattsättning kan tillåtas enligt fästmassetillverkarens anvisningar. För golv på fribärande bjälklag kan nedböjning orsaka tryckspänning i bjälklagets överkant som bör uppmärksammas.

Vid plattläggning direkt på underlaget i fästmassa ska betongen ha brädriven yta.


Lättbetong

Lättbetong är ett hållfast och våtstabilt underlag. Lättbetongbjälklag av element är lämpade för plattläggning. Materialet är kraftigt sugande och ska normalt primerbehandlas och spacklas före plattläggning i torra utrymmen då inget tätskikt ska utföras. Spackelskiktet kan armeras med stålnät vid höga belastningar.

Spackelmassan ska vara anpassad för lättbetongunderlag enligt spackeltillverkarens anvisningar.


Övriga underlag

Vid renoveringar kan man ibland möta golvunderlag av typen flytande konstruktion, exempelvis spånskivor lagda på sandbädd. Vissa typer av värmegolv har vattenrör lagda i isolerskikt av polystyrenskivor med ovanpåliggade skivor för ytbeläggning.

För montering av keramiska plattor med fästmassa (tunnskiktsmetoden) måste dessa underlag först åtgärdas med pågjutning av betong eller lämplig avjämningmassa. Alternativet är läggning i cementbruk i flytande konstruktion.


Vägg, förutsättningar

Plattsättning på väggar domineras idag helt av tunnskiktsmetoden. Den traditionella metoden med sättning i tjockt skikt av cementbruk förekommer dock för speciella ändamål och ingår i följande redogörelse.


Väggkonstruktioner, underlag


Betong

Betong är ett hållfast och våtstabilt underlag. Deformationer på grund av krympning medför att hänsyn måste tas till betongens ålder före montering av keramiska plattor. Normalt ska ingen plattsättning göras på betong som är yngre än två månader.

Vid plattsättning direkt på betong ska ytan vara gjuten mot träform. Eventuell formolja eller andra föroreningar som hämmar vidhäftning ska avlägsnas.


Puts

Hållfast och våtstabilt underlag. Lämpat för plattsättning. Äldre putser av kalkbruk har normalt inte tillräcklig hållfasthet för att bära en keramisk beklädnad och ska avlägsnas före plattsättning. Vid plattsättning på puts med fästmassa ska putsens ytjämnhet motsvara struktur 3-4 enligt fotobilaga kapitel LBS i Hus AMA 98.


Väggspackel

Väggspackel är oftast av typ sandspackel avsedd som underlag för målning eller tapeter. Det har för låg hållfasthet för att klara plattsättning. Gips- eller cementbundet spackel är lämpade som plattsättningsunderlag. Ytor av spackelmassor som innehåller gips måste behandlas före montering i cementbundna produkter. I våtrum utgör tätskiktet en sådan behandling. I torra utrymmen ska ytan behandlas med tunnflytande plastdispersion (så kallad primer). Åtgärden vidtas för att förhindra en kemisk reaktion mellan gips och cement som innebär bildning av en gel, ettringit. Reaktionen, som kan uppstå vid viss temperatur och fuktighet, kan medföra att vidhäftningen går förlorad.


Lättbetong

Lättbetong är ett hållfast och våtstabilt underlag. Lättbetongelement är lämpade för plattsättning. Materialet är kraftigt sugande och ska primerbehandlas och spacklas före plattsättning i torra utrymmen då inget tätskikt ska utföras. Murverk av lättbetong ska normalt putsas eller spacklas före plattsättning. Typ av spackelmassa ska vara anpassad för lättbetongunderlag enligt spackeltillverkarens anvisningar.


Murverk av tegel, lättklinkerblock (Leca) och liknande

Hållfasta och våtstabila underlag som måste putsas eller spacklas för att vara lämpliga för plattsättning. Se vidare under puts.


Träfiberskivor, plywood, fiberboard och massivträ

Träbaserade material är inte lämpliga att direkt bekläs med kakel eller klinker på grund av deras stora formförändring vid variationer i luftens fukthalt och temperatur. Träbaserade ytor måste först bekläs med formstabilt material, till exempel gipsskivor, fibercementskivor eller andra typer av formstabila skivor.


Gipsskivor

Mer eller mindre formstabila, beroende på övriga ingående material. Vissa typer är lämpade som underlag för plattsättning, andra måste specialbehandlas före användning enligt tillverkarens rekommendationer. Cementbunda fiberarmerade skivor med fuktskyddande behandling från fabrik finns på marknaden.


Cementbundna skivor

Mer eller mindre formstabila, beroende på övriga ingående material. Vissa typer är lämpade som underlag för plattsättning, andra måste specialbehandlas före användning enligt tillverkarens rekommendationer. Cementbunda fiberarmerade skivor med fuktskyddande behandling från fabrik finns på marknaden.


Skivor av expanderad plast

Dessa skivor är normalt formstabila och belagda med ett skikt av glasfiberarmerad cementslamma. De är lämpliga underlag för plattsättning, med eller utan tätskikt.


De finns i olika tjocklekar och kan användas som fribärande väggar med färdigt underlag för plattsättning. En fördel med denna typ av skivor är att materialet inte är fuktkänsligt.


Befintliga ytskikt av plastmattor, tapeter, färg etc.

Normalt ska befintliga ytskikt på underlag avlägsnas före plattsättning.


Befintliga ytor av kakel och klinker

Keramiska plattor är stabila material som fungerar som underlag efter kontroll av att de har tillräcklig vidhäftning mot underlaget. Ytan rengörs från fett och andra föroreningar samt spacklas eventuellt. Om väggkonstruktionen har ett fungerande tätskikt installerat enligt PER:s branschregler, ska normalt inget nytt tätskikt appliceras. Om det kan anses klarlagt att inget fungerande tätskikt finns bakom plattorna kan plattytan spacklas och förses med tätskiktskonstruktion enligt PER:s branschregler. (I hus från 50-talet och tidigare finns oftast endast rester av asfaltprodukter med tveksam täthetsfunktion kvar på väggar. Dessa är ofta av massivmaterial med måttlig fuktkänslighet.)



Källa: Byggkeramikhandboken | För mer kunskap besök kakelkunskap.se



Byggkeramikrådets hemsida
Boka kurs och utbildningar
Branschregler för våtrum
Skötselråd för kakel och klinker